Vår barndoms glada dagar.

kommer ni ihåg när man bara fick ett glas läsk? kommer ni ihåg våra barnsdomsbegränsningar? de har sakta men säkert suddats bort för mig. även de jag hade på migsjälv och som inte bara var work of the parents. allt för att ta plats av en självbestämmande kvasivuxentid och hur mycket jävla läsk jag vill motherfucker.
man fick bara godis på lördagar. BARA på lördagar och fikabröd var det snålt med om man inte fick besök eller det va kalasdags.
i förhållande till hur vi har det nu undrar jag hur fan vi stod ut egentligen? det är så långt från den valfrihetsdekadens som råder i mitt
och jag är ganska säker på i ditt liv också kompis.
jag är ett barn som inte lärde sig att begränsa migsjälv. ett barn som vid 25års ålder tagit chansen. tagit chansen till överdrift, skrattar hånfullt åt måttfullhet och ain´t looking back. sir, no sir.
när jag var liten fick jag ta en glass.
en
och sen fick det oftast vara bra för den dagen. nu äter jag 4st. under ett program, dvs under en tid av HÖGST 55 minuter. begränsningar borta. fullkomligt väck.
det finns ingen tydlig stoppinidikator längre. för mig, för oss, för alla.
varken moral, pengar, fetträdsla, tandläkarskräck, sjukdomsinsikt eller hivrädsla sätter stopp. inget samvete som ba heyhallå vad är det som händer här kompis, det räcker nu du är ju inte ens sugen.
jag kan sakna att ha nån som bestämmer eller som säger till att
fina nu, nu räcker det.
för jag har tappat förmågan. ibland kan jag verkligen long for att någon annan sätter de begränsningarna jag själv inte klarar av att sätta. därför blir jag så konfunderad och stundtals chockad över min egen reaktion när någon försöker göra just detta. jag lackar fullkomligt ur att någon HAR MAGE att säga åt mig, vuxna människa vad jag ska göra. jag blir tokig. dropkick huvudnick arg. ögonen lyser av rabies och min ålder sjunker till 3 och ett halv och jag trotsar.
hörde du vad jag sa. jag trotsar.
det är väl här någonstans jag kan känna att tro, hm det kanske inte vore så dumt alla gånger. att gud eller gudarna satte de begränsningar vars saknad jag så tydligt försmäkat och fallit offer för. avsägelsen av min barndoms katolska tro om synd och skam och NEJ INGET KÖTT PÅ FREDAG DET ÄR SYND OCH LIGGA KAN DU GLÖMMA, kanske ska tänkas om.
kanske.
men nej det går ju inte. haha det går ju inte alls.
jag har helt klart ett ganska problematiskt förhållande till begränsningar.
men snälla hjälp mig inte.