läbbans

utan titel.


erotik i kreativitetens utmarker
passion i normativitetens utkanter.
En lust att räkna med
bortom förnuft
.
Gråblå samhörighet
och bortglömt våld.
Försoningens otid.

FARTnessness

milstolpar har vi allihopa allihopa allihopa. somliga livsavgörande andra not so much. igår nådde jag en. högst ofrivilligt.
jag skrattade med han. han diskade å jag tramsa brevid. tramsåflamsåskratta. lalala det var som vilken söndagsafton som helst. fram tills att något lät. å det var jag. det var inte skratt. det var inte host. det var inte en nys.
trots att jag klämde mitt starkaste. korsa benen mitt hårdaste å bad till alla husfjärilar å papperssvanar att det inte skulle, så gjorde det.
pwwetth.
jag skulle kunna betala dyra pengar för att återse hans reaktion. fullkomligt prislös. sen det kopiösa skrattet. vi skratta så vi kikna.
så nu har vi nått den intimitetsmilstolpen. jag hade nog helst sett att det inte hade varit på min bekostnad.
men det tycker jag gott att man kan bju på.

lilla förbannade stora pang

hon å han. frågetecken.

jag läste sportdelen av den morgontidning jag prenumererar på imorse.
detta är något alldeles extraordinärt. jag läser aldrig sportdelen av den morgontidning jag prenumererar på. dels av ointresse. dels av tidbrist. mest av likgiltighet. anywho, imorse gjorde jag det. å döm av min förvåning när jag snubblar över lite queerteori. där mitt i sportdelen. det är tydligen någon kvinnlig friidrottande vm atlet som blivit utpekad som man. själva utpekandet kan man ju ha tankar om å är väl egentligen en annan diskussion, för det som förvånade mig var den artikel som kom brevid. där rubriken lät
"känner man sig som kvinna ska man få tävla som det".
HERREGUD tänkte jag queerteorin har kommit till sporten. eller åtminstone knackat på dörren. ett problematiserande av de stendiamanthårda grupperingen, klassificeringen, dikotomeringen MAN - KVINNA sker just nu här i min tidning. I SPORTDELEN!
själva artikeln handlar om hur man klassificerar "problematiska" fall av oklar könstillhörighet. ett uppradande av olika regler för klassificering och ett andfått och desperat försök att banka in människor som inte helt enkelt förhåller sig till varesig den ena eller andra kategorin av mänskligt uppdelande.
jag blev glad. jag blev förvånad. jag blev lite lite rädd.
äntligen en fruktbar diskussion om problemen och nödvändigheterna i uppdelningen MAN - KVINNA.
sportdelen?
ska jag behöva läsa sportdelen nu?

anpassat

jag har en ögonfunktionsnedsättning. mitt ena öga är skadat och kan bara, på en av sina bättre dagar, fungera till ungefär 60%. men hey man har ju ett till. mm jag har ett extra öga som sitter precis brevid det skadade. men inte heller detta öga är helt funktionsdugligt. jag ser micketmicket dåligt på mitt "friska" öga. jag bär därför lins på detta "friska" öga. en lins som stundtals måste rengöras med linsvätska. jag har under många många år använt ett och samma märke när denna, min visuella räddning, ska rengöras och inte tänkt mer på denna procedur av rengöring än att den stundtals kan vara ganska rolig. att pilla sig i ögonen är inte bara ganska farligt utan utomordentligt spännande och roli också.
hursom, min linsvätska var slut i veckan så jag inhandlade en ny av samma märke dock med ny form och spexigare modell. när jag senare skulle starta själva rengöringen av linsen inser jag att den nya spexigare modellen och designen för linsvätskan inte alls är anpassat för sina visuellt funktionsnedsatta användare. både flaskan och den lilla linsburken man får med är nämligen genomskinliga.
heltigenom gjorda av genomskinlig hårdplast. förut var de både vita, ibland med ett grönt litet lock för att vi ska kunna skilja på höger och vänster, men inte nu. nu är de genomskinliga. hur ska jag utan lins i eller glasögon på nosen enkelt och utan att rota ner allt i badrumsskåpet kunna finna min linsburk? om jag råkat tappa min lins och genom något mirakel råkat hitta den igen och måste akut rengöra den, hur ska jag kunna finna linsvätskan? jag är medveten om banaliteten i denna upptäckt, jag är håller fullkomligt med om att den inte är superviktig som svininfluensavaccin eller sprintervärldsrekord på hmmöh meter, men den är ännu ett exempel på att de som utformar hjälpmedel för olika former av funktionsnedsättningar inte har denna problematik själva. jag tror inte att en halvblind designer eller formutvecklare som själv bär linser skulle föreslå en genomskinlig burk eller flaska. å denna visuella funktionsnedsättning är något en stor del av vår befolkning har. jag tycker det är märkligt. jag är inte arg eller ens irriterad eller sur.
bara förundrad. hur tänkte dom? genomskinligt. för ett preparat som folk med dålig syn ska använda.

konstigt. ja.

anpassat för sina användare. nej.

skåne calling, caroline are du there?

jag ska åka till skåne i en bil som är vit. han ska köra mest tycker jag. jag tror han tycker tvärtom. jag ska när jag är i skåne den där helgen i september inte låta livet går mer än på tomgång just för stunden. har vi tur kan vi stanna länge. kolla konsten. skratta i danmark. underhålla oss på vuxenvis kompis. behärska sig hos de som uppfostra honom. solen ska fan i min lilla låda skina och vi ska se havet.
å när livet just för helgstunden inte går mer än på tomgång, då kanske jag ska ha en slapp strumpbyxa för att fira höstens antågande. befästa min ledighet.
å min tomgång.

framgång

när man lyckats med något. du vet, något man prövat velat kunna länge kort eller bara en bit finns det ju givetvis olika sätt att förhålla sig till den framgången. framgången av att ha lyckats.
jag pysslade förut med något där jag inte kunde känna lycka för att ha lyckats utan mer lättnad över att inte ha misslyckats.
då vet man. eller jag. att man. eller jag. var helt fel ute.
tror jag.

å om man då inte helt kände att man, eller jag, på riktigt hade lyckats, då kom ju aldrig heller lättnaden över att inte ha misslyckats, vilket gjorde att ett vakuum av obehag å motstridighet i förhållande till framgång tar tog kommer ta över.
det hela är mycket oklart. och obehagligt. dåtid nutid framtid.
jag vet inte, men jag tror att det inte spelar någon roll längre.

wooupptäckt

jag är på inget sätt vad man brukar kalla en äventyrare. vagabond eller varabortaåresalänge person är något jag aldrig blivit omnämnd vid. jag har hållt mig på min kant av jorden mycket nöjd har dock med öppet sinne stundtals besökt andra länder städer byar hålor lägenheter för att säga hejhej jag kanske en dag kommer jag hit igen. jag har alltid varit lite mer intresserad av inre resor än att klättra bland molnen med skavsår i en djungel med en dryg eller snäll australiensare med tofshår å historier från prärien. haft andra mål än att kunna avsluta ännu en resa på resedagboken.se å få en duktig plupp och bock i checklistan över världens resmål MAN BA MÅSTE HA SETT ANNARS HAR MAN INTE LEVT. det har på väldigt få sätt attraherat mig. med allt detta sagt eller skrivet eller skriket är det inte sagt att jag inte gjort stora upptäckter bara för jag inte varit nära att dö i spontan eldstrid mot en gorillagerillamelis i en förort någonstans på grönland. senast förra veckan upptäckte jag att jag ska fylla 26år. jag har även upptäckt en ny cykelbana med mindre backar hem från stan. jag har upptäckt att blommor från en håla i värmland kl 5 en lördagmorgon gör att hela kroppen skriker å studsbollen i magen säger JUMPJUMPJUMP. jag har upptäckt att det inte alltid är så farligt. å att orkidéer faktiskt kan få en rebirth om man bara är ihärdig med kärleken å vattnet. jag har nyfiket upptäckt att han är klasslös å livrädd för att missförstås. jag har upptäckt att jag har svårt för cirkus i nästan alla tänkbara former. inomhus utomhus ny gammal traditionell. jag har återupptäckt mjukglassen. å strömmingen. jag har upptäckt. jag upptäcker varje dag. stockholms förortsliv är fyllt av upptäckter. såväl med som utan besök.
tack så mycket.
nu ska jag upptäcka vad för glass jag köpte hem från mitt superförortsfarliga coop i afton.
tack.
tack igen.