Tidskonflikt

jag har en tidskonflikt i min kropp. jag är som mest kreativ när det är som mörkast ute. det är då de kommer.

oftast när jag börjat blunda extra mycket.

hårt. locken av hud som täcker ögonen blir blyinfattade. kroppen börjar domna. då smackboombang kommer de. orden. bilderna. åh va fan. jag vet att jag måste skriva upp för annars glömmer jag.

jag har lärt mig att alltid ha penna redo. blocket check sir check.

men hur nära det än ligger krävs det alltid en viss kraftansträngning. om än så liten. lyfta locken av kött. famla i mörkret åh nu hittade jag det.

jag brukar ruska kroppen vaken. fumla trötthetsdarrande med pennan mot blocket

blank blocket och börja. sen brukar det inte sluta. det kommer åh det kommer.

ordorgasmer.

tills jag har kramp. mellan tummen och pekfingret. för jag måste skriva fort så jag inte glömmer. när jag har kramp brukar jag lägga mig och vila.

mm du tänker helt rätt.

det är då jag somnar. med pennan stelt i tassen, med kinden i blocket.

mm du tänker rätt .

jag vaknar med svart nattslångtingrothelvetesbläck på kinden och nattslem i en enda salig och oslaig blandning i min anteckningsbok.

kreativitetenenenen frodas just dessa vargtimmar. när det är mörkt å alla andra sover.

jag vill sova då. jag borde sova då. jag kunde en gång sova då.

jag lever ur tidsperspektiv ett väldigt normativt liv och borde förhålla mig till de tider som gäller. innan midnatt på en vardag ligger man tills sängs. lever man i par kan man få ligga kanske. lever man ensam

läs något eller sov.

jag är ju trött.

speciellt trött är jag på morgonen.
jag vinner varje morgon snoozeVM. kommer inte upp. snooze snooze.

jag kommer inte upp.

det är en tydlig,

ja glasklar

tidskonflikt.