idag. håll i er kompisar gjorde jag en grej. förutom att jag försökte hitta någon som ville umgås med mig och misslyckats fatalt tog jag en hastig och ganska spretig promenad. jag hade ett hjärtats mål, en plats dit jag vill egentligen, men jag tog de största, längsta
mest krångliga omvägar för att försöka fatta ett beslut om jag skulle
eller inte skulle gå just dit.
det är ju inte helt självklart.
mössan satt fel. jag hade kliiga byxor och fel halsduk. jag hade inte gott mod
eller kaffe i magen.
jag var ensam. å jag gick å gick. å så jag gick. nästan sprang.
fattade inget beslut utan ställde mig i fönsterrutan å ba smög in för att kolla.
pewh tänkte jag. han är inte här. fan tänkte jag. han är inte här.
lika bra att kolla bokrean de har nu när jag ändå tog hela kroppen innanför dörrarna. ÅMYCKERIKTIGT, tada dyker han upp. han hade hatt. eller mössa med skärm, mm keps heter det. inte såndär ful hockeykillekeps med rullad skärm utan en rutig med knopp på toppen.
jag rusade förbi utan att ens glutta. kollade jag en konstig fågelbok jag inte ville ha. sen gick jag.
snabbt.
å gick jag hem.
på tåget frågade gubben som bor i min hjärna. min reflektionsgubbe. varför gick du? varför gick du dit kompis? du sa inte hejduärsåfinkomjagvillklappadig. å du köpte inget heller. varför. varför gick du? å jag hade det bästa svaret till han.
jag gick för att mitt hjärta var lite kallt. o det blev varmt förra gången jag såg honom. jag ville bara värma mitt hjärta lite. för det var så kallt.
då blev han tyst.
VINKVINKHEJDÅ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar