Guntar Godins

karusellen snurrar.
Jag står bredvid, jag deltar inte.
Man ropar på mig, vinkar, kallar mig dåre.
Jag står bredvid, jag deltar inte.
Jag känner mig lite yr.
Karusellen snurrar.
Hår fladdrar och rusar som moln,
Byxben darrar löjeväckande,
Klänningar fylls som segel, lyfts upp i osynliga master.
Jag står bredvid, jag deltar inte.
Det är höst, jag är min egen höst,
Regnet är min frid.
Karusellen snurrar.
Längs mina öron flyger skratt och löv förbi.
Jag står bredvid, jag deltar inte.
Jag är som ett träd eller en grav
Utanför stängslet och Icke-varat.
Jag deltar inte. Jag är farlig.