Ibland sover vi med dörren ut till trappen olåst.
Nästan som om vi vill att någon ska komma in och se vår lycka och kärlek å tänka-
se så ihopslingrat de sover.
De måste verkligen älska varandra.
Att deras kroppar behöver varandra till och med när de sover.
Att de inte vill vara utan varandra en enda sekund om det går.
Att den enas inandning är den andras utblås. Nej men titta de delar på luften när de sover.
Se så fint att den mindre är stora sked så att ansiktet möts av hela ryggtavlan och det verkligen är hela kroppen hon omfamnar. Hon omfamnar hela den stora kroppen med sin egna.
Se så hon omfamnar.
Det måste kännas som en varm deg klumpar sig mot ryggen och ibland trycker till för att hon inte kan kontrollera sig och tar ut kärleken i armarna och liksom försöker trycka in kärleken hon känner för honom med armarna.
Å se här så han värmer hennes kalla fötter med sina lår. Och helt utan att gnälla.
Eller ja nästan i alla fall.
Jag tror vi kunde höra ett litet gny när vi klev in, men fötterna är ju alldeles blå så det kanske inte är så konstigt om han gnyr lite.
Men varför ligger iphonen i hennes hand? Har de tittat på svtplay för att de båda hade sån svår ångest att ingen kunde sova utan att rensa huvet med lite grotesco?
kom vi låter de hållas.
kom vi låter de dela luft sådär.
kom.
men ta den där miljonen som ligger på hallbordet. it may come in handy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar