the devil

jag blir ibland som besatt.
å skäller på den som är mig mest kär.
inatt blev jag som besatt. ok. å lite på kvällen också.
det obehagliga för både mig och han är oförutsägbarheten i det och att jag liksom inte vet när jag blir som ombytt.
det vaggar oss båda in i en falsk trygghet av förlåt och mys,
för att sedan blomma upp i FAAAAN DU LIGGER PÅ MITT TÄCKE!
jag vill inte. kan inte. står inte ut med att göra eller vara så.
jag lovar bot och bättring. nästan var gång det händer och the devil kommer ut,
men det känns som om det inte räcker.
förlåt förlåt förlåt.
ok nu är vi vän.
tänk inte mer på det.
förlåt igen