något litet att snacksa på när suget blir ohanterbart,
som idag exempelvis.
jag tackade himelen och alla loppor för att jag hittade en typ tre månader gammal chokladbit
(av lyxmodell bör aristokratiskt tilläggas för att förminska skabbigheten i att en gammal sunkiväskchokladbit).
något nöjd jag var när jag med tjackisskakiga
händer stoppa in hela i munnen i en
endaste bit och återigen kunde se folk i ögonen utan att vilja riva dom.
den var hård.
fast den skulle vara mjuk.
den fastnade i tanden
och
i gommen (!!?)
den var nödvändig.
tack.
tack för att jag är så
SMART.
å att jag väskstädar och
packningsinventerar så sällan.
bra tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar