jag är så trött på vinterns begränsingar. kroppen blir en klump.kläder tynger och i lager på lager
utanpå kroppen å man försvinner långt bort från där man trodde att man slutade.
vintern gör kroppen kompakt.
jag flyttar hela kroppen när jag vill vrida på huvudet och dubbelkolla så att ingen bilbussellerargcyklist vill göra mos av mig.
den blir spänd genom hela hela.
armarna in mot revbenen. händerna knutna.
rumpan knipen nästan hela dagen o man kommer hem
med träningsverk.
vinterns kompakta klumpandet måste förändras.
jag tror på täcke.
lördagsmornar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar