av en fornstor kärleks
vän.
han tittade bort.
tydligt.
nästan demonstrativt, fast jag tror inte att han kanske menade att jag skulle se.
att han ignorerade mig.
han vände sig om. för att inte möta mig.
jag brukar nog inte bli ignorerad.
tror jag inte. inte sådär smygit demonstrativt. utan i sånna fall praktduktigt så att jag inte sett det, å ignorerandets meningen blivit uppfylld.
han ignorerade mig
å han tror att jag inte vet.
fast jag vet.
jag har inte kunnat sluta tänka på det.
jag skulle hejjat. kanske till å med kramat. då kanske jag skulle kunnat släppa det.
tänk att det finns personer som tycker så pass illa om mig.
att de ignorerar
mig
å att säga
hej.
det passiva föraktet.
på mackställe. å du tror jag inte märkte.
men detektiv daly missar inget.
inget säger jag.
daly,
detektiv daly.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar