Coca Cola generationen

Jag har vid ett otal tillfällen hört folk uttala sig om att 80 talister inte bryr sig om nånting. Att vi är en generation navelpillare som blivit förslappade av all läsk och disneydags vi konsumerade som barn. Att det enda vi vill göra är att resa runt världen med dreadskorvar i håret och knulla utan kondom. Jag tar illa upp varje gång. Vi är den generation som påriktigt har världen för våra fötter. För oss är allt möjligt. Det är pårikigt vi mot världen. Den första generationen som möts med ALLA möjligheter och tydligen kan det ha en viss förlamande effekt. Vi är en kreativ generation som inte vill tillbringa majoriteten av vårt arbetsliv med något vi föraktar. Vi måste förhållas oss till en arbetsmarknad som är under förvandling där fast anställning kan ses som forntida alternativt dinosaurietids fenomen. En omvandling till mer och mer frekvent projektanställning är väl knappast något ett gäng navelpillare klarar lika galant som vi, och dessutom UTAN ATT KLAGA. Den högst förnedrande synen på vår generation tror jag är kopplat till hur synen på kreativt eller konstnärligt arbete överlag alltid stått i dålig dager, ansetts vara onödigt nagelbitande om flummande icke-verkligheter och det gör mig så fenomenalt

förbannad.

Tur att det är helt fel.

turiruran
Helt galen.