wooupptäckt

jag är på inget sätt vad man brukar kalla en äventyrare. vagabond eller varabortaåresalänge person är något jag aldrig blivit omnämnd vid. jag har hållt mig på min kant av jorden mycket nöjd har dock med öppet sinne stundtals besökt andra länder städer byar hålor lägenheter för att säga hejhej jag kanske en dag kommer jag hit igen. jag har alltid varit lite mer intresserad av inre resor än att klättra bland molnen med skavsår i en djungel med en dryg eller snäll australiensare med tofshår å historier från prärien. haft andra mål än att kunna avsluta ännu en resa på resedagboken.se å få en duktig plupp och bock i checklistan över världens resmål MAN BA MÅSTE HA SETT ANNARS HAR MAN INTE LEVT. det har på väldigt få sätt attraherat mig. med allt detta sagt eller skrivet eller skriket är det inte sagt att jag inte gjort stora upptäckter bara för jag inte varit nära att dö i spontan eldstrid mot en gorillagerillamelis i en förort någonstans på grönland. senast förra veckan upptäckte jag att jag ska fylla 26år. jag har även upptäckt en ny cykelbana med mindre backar hem från stan. jag har upptäckt att blommor från en håla i värmland kl 5 en lördagmorgon gör att hela kroppen skriker å studsbollen i magen säger JUMPJUMPJUMP. jag har upptäckt att det inte alltid är så farligt. å att orkidéer faktiskt kan få en rebirth om man bara är ihärdig med kärleken å vattnet. jag har nyfiket upptäckt att han är klasslös å livrädd för att missförstås. jag har upptäckt att jag har svårt för cirkus i nästan alla tänkbara former. inomhus utomhus ny gammal traditionell. jag har återupptäckt mjukglassen. å strömmingen. jag har upptäckt. jag upptäcker varje dag. stockholms förortsliv är fyllt av upptäckter. såväl med som utan besök.
tack så mycket.
nu ska jag upptäcka vad för glass jag köpte hem från mitt superförortsfarliga coop i afton.
tack.
tack igen.