djur på buss

ilskan var fullkomlig idag.
jag släpade på halva livet plus dator lika gammal som ett gäng ben på naturhistoriska å lika tung som volvos skuld hem från uni idag. jag vet det är enkom mitt eget jävla fel att jag inte har en tuff och tunn dator som är vit å väger lika mycket som ett foto av sigsjälv men min dator har ett värde mer djupgående än vad simpel teknik kan mäta sig med.
any who.
jag kånkar migsjälv, livet å stenklossen vi kan kalla dator på bussen å YEAH får en plats vid fönstret. livet å datorn placeras demonstrativt på sätet brevid mig i en vilja att signalera - sätt er inte här, hon vill inte bli störd, hon har jävligt mycket att bära på är dessutom hungrig å han har inte ringt och hon orkar inte flytta på grejerna som ligger så snyggt placerat på sätet, snälla sätt er inte här.
knappt hinner jag andas in eller stava till snorkoagulation innan en ung viril kvinna i fula kläder å grått mushår med en ful tax i famnen skriker URSÄKTA å tittar argt på mina påsar o min, ja vi kan väl kalla det, "dataväska". oj förlåt säger jag med en röst som dryper av taxförakt å flyttar långsamt och knöligt mina grejer så att fulot kan sätta sig. nu blir mina ben en decimeter tjocka av alla tyngd från mina grejer eftersom jag tvingas sitta som en jävla david med sakerna i knät å liksom på ett dagisålder sätt kika över ut mot fönstert för att undvika att må illa eller få en glimt av solen.
lalala tänker jag för att inte börja gråta å vad händer inte då? jo tror du inte fulot armbågar mig i mitt killigaste revben när hon ska hitta något i sin fula ficka. jag behärskar mig och tänker på gulliga mjuka får å pussar, ja du vet.
lalala tänker jag vad ska jga äta när ja kommer hem Å VAD HÄNDER INTE DÅ? jo fulot armbågar mig igen med sin spetsiga fula jävla seniga armbåge på exakt samma ställe och vad tar hon inte fram ur fickan denna gång om inte en banan. en brun banan som luktar ja du vet RIKTIG BANAN. där sitter jag stum av förundran å ilska å tänker men herregud människa du kan ju inte äta en snuskbanan. nejnejnej hon följde min logik totalt. hon skalade den å räcker den till taxjäveln som på ett mycket obehagligt sätt börjar smaska i sig stockholms sunkigaste banan. det hela såg, luktade och lät förjävligt.
jag tog mig samman. tänkte mer intensivt på de där pussarna å mjuka fåren o pulsen la sig lite. lagom till det att jag åter kände ett måndags välbehag ARMBÅGAR människan mig en gång till. det slår slint. på implus släpper jag argt ur mig ett men för guds skull å vänder på huvudet å stirrar fulot mitt i örat. hon bryr sig inte. tar sin jävla bananälskande tax å går av vid hornstull. tack muttrar jag som en annan leffe o breder ut mina grejor på sätet brevid mig igen.
lalala på riktigt tänker jag, tills tre finlandskryssningsdamer i obestämd ålder närmar sig. pewh dom satt sig inte hos mig, men se där slappnade jag av för snabbt likt en mage efter orgasm. en av damerna pangboom sätter sig ner PÅ mina saker utan att ens se sig om. MEN HEY HALLÅ VÄNTA VÄNTA säger jag för att hinna dra bort datorn innan finlandsrumpan satte sig på den varpå hon responderar NEJ DET ÄR LUGNT JAG SKA BARA LUTA MIG. nej inte PÅ mina saker tack säger jag tufft å hårt. tror du inte tantajäveln hade hund också. en liten som ville äta upp mig. det syntes tydligt.
jag kokade av ilska när jag hoppa av bussen. koka. kände mig osynlig. missförstådd. oviktig.
då ringde det.
lilla. kanske stora pang