den man bäddar för får man ligga med.

Åh vad jag bäddar jag bäddar för dig med de allra mjukaste och renaste och sliskigaste nej jag mena silkigaste lakan
som du kan komma å smutsa ner. Fläcka ner dem. Gno in din lukt, jag vill känna den när du går. Jag längtar till det är bara jag och lukten kvar. Till jag kan drömma om allt du inte gjorde
o i mitt vakuum kan du göra det.
Lukten möjliggör dom tankarna, du finns kvar men
inte. Det är som du lämnar den för att jag ska pyssla med den. Längta hitta på och knåpa för att bygga
du.

Åh vad jag längtar jag längtar tills du dragit o jag får bygga i fred. Där du omöjligt kan störa med dina små bravader eller slutord eller rörelser eller bortvändningar. Där min fiktion komponerar dina rörelser dina kommentarer dina blickar dina bortvändningar och det enda riktigt du som är kvar är lukten,
kanske känslan av hud mot min, det du så fint lämnade på min mage klibbar fast. Det är det enda du egentligen behöver lämna
resten kan få gå,
resten vill jag komponera själv.
Det är farligt jag vet.
Det är roligt du vet.
Det är ensamt inte så mycket du vet.
Det är riskfritt jag vet.
Det är lite det som är poängen
du vet.





lilla spel
-