inkonsekvens

det är där det synliggörs -
VILJAN. den ohämmade den hemligaste ho ho ho den ofrånkomliga den konsekventa-
VILJAN.
å när konsekvensen blir det dominerande mönstret är det tänkt att allt ska falla på plats. men fallet uteblir och det enda som återstår är det brinnande självföraktet i bröstet och en ofrivillig bakhuvuddunk i glasväggen på gullmarsplan i gryningen en aprilmorgon.
konsekvens
är det verkligen där det ligger? tydlighet? jag kan inte vara annat än skeptisk. det är ju samtidigt inkonsekvensen som lockar. det kittlande i att stunder av
sekunder av
illusioner av
samförstånd
perfektplats å sniff i armhålan kan uppstå.
ytliga innerliga ofrivilliga sexosande. det finns helt ofrånkomligt en nerv i det inkonsekventa.
löpa linan ut? VILKEN JÄVLA LINA vill jag skrika in i gommen på munnen av sanning, JAG KÄNNER INGEN JÄVLA LINA.
egentligen bryr jag mig inte, (jo fast tydligen lite nej det är bara inkonsekvensen som förvirrar mig litet visk) nu när pippidojorna kvittrar järnet i sin vårkåthet och vägen fram å hem är kantad av kindpussar fylla skratt återhållna blickar röda porrnaglar
å allt i kvarteret fortifikationen.
tänk att man trots munsår får gå på så fint kalas och dansa med sjuksköterskor
se älskade pulkvän bekräftas.
inkonsekvens kolla kolla kolla-
det lönar sig inte.
förbistringen
jag tycker om dig (fast mest för jag har dåligt samvete)
litet pang.