it´s all about the grutta.

min hud har ändrat färg. från den vanliga grålilagröna nyansen till en lite mer brunröd överklassfräsch skiftning. håren på armarna och benen är nästan vita och
jag är mjuk.
eller jag ser mjuk ut, men saker är ju alltid som de ser ut
så jag är mjuk.
leverfläckarna har hämtat ny kraft och dubblerat sig. två och två. mina normativa tvåsamhetsvansinniga leverfläckar. dom kommer alltid i par.
huden har förändrats för att solen har lyst på den. det var länge sen men med lite kräm å salva på så slinker medicinen ner, medicinen ner.
först var jag på en semester som inte var min. sen var jag ensam och sen levde jag som man borde. i goda vänners lag med osten på sidan och längtan i bröstet.
eller nej
i hela kroppen. utspritt efter område och tidpunkt men ständigt närvarande.
solen sken nå kopiöst och vi var på cala jakt. fann och misslyckades.
jag letade kassettband till Shrek, kristna motiv till HuginoMunin. fann och misslyckades.
sovit och konsumerat ord. andras ord som fått mina egna att tystna.
prisbelönta ord. tryckta med legitimitet.
utsatt huden för solexponering och haft handen i sanden. mellan fingrarna.
hit kommer jag när det blir mörkt.
funderat å lyssnat på magen. låt det komma låt det komma. stora visk.
pratat å kramat.
gömt den hängande snötutten skrattat å insett min obarmhärtiga tur.
min enda egentliga sorg är att jag aldrig kommer kunna förmedla
turen lyckan å känslan
i dess ärligaste sannaste form. jag begriper inte hur man gör för det sprutar bara i solar plexus och diafragman darrar men orden känns för små, gesterna för banala kramarna för tunna. jag är föralltid oförmögen att säga visa min totala restlösa
tur.
i övrigt har jag haft det micket micket fint å har börjat handla i ost och läsk.