vill du inte ha något så bör du-

jag fick nyss ett sms från 118100.

i det stod det god fortsättning å andra trevligheter.

trevligheter jag skulle kalla för reklam.

i ett sms.

om jag inte ville ha fler utskick så behövde jag gå in på internet å skriva mitt telefonnummer så skulle jag slippa bli besvärad mer.

vad heter den stilen egentligen?

ska jag behöva anstränga mig för att inte bli besvärad av ett företag vars tjänster jag aldrig använder? bra tänkt.

118100 tycker alltså att det är ok att kräva något av mig att för att slippa få mer ofrivilliga och ickebegärda utskick.

att jag måste avvärja denna form av påprackande integritetskränkande synliggörande av deras tjänster är för mig helt obegripligt.

visst råder det någon form av konsensus kring offentliga rum, att det där finns platser man (läs företag eller politiker i valtider) kan köpa för en form av synliggörande av tjänster eller varor, vi kan kalla det reklam. tunnelbanan, pelare osv.

visst fine- ingen fråga mig om det va ok, men jag kan köpa att allas rum någonstans måste få vara till salu.

fine.

men att jag ska behöva anstränga mig för att avvärja något jag inte vill ha, något jag inte har bett om, kan jag inte för mitt liv fatta hur man kan rättfärdiga.

det tog inte lång tid att göra nej absolut inte. det var inte speciellt intellektuellt utkrävande heller.

men principen strör mig.

hade jag skrivit upp mig på en mejlinglista eller gett mitt nummer till 118100 för att få erbjudanden rörande deras tjänster hade det varit en annan grej.

jag har inte bett om något.

jag vill inte ha något.

jag vill därför slippa göra något för att ha det precis som jag har det.

tack.