nyheter

vi har en ny bil.

normen är dyr

jag brukar handla på en butik som har ett bageri i sig.
där kan man köpa brudpar och bebis.
men det är en viss prisskillnad.
äktenskapet är tydligen värt mer.
varför?

 

sön of the day

kroppen är sjuk igen.
ont i bröstet av flera anlendningar.
-hjärtat på annan plats
-minnet av att min syster bor så långt bort
-hostet river
-tröttheten tär

jag längtar till våren så att det värker i tårna.
jag sprider så onda tankar kring denna jävla vintertid så att blommorna dör här hemma.
å så blir jag så enfaldigt bråki.
nej
kom hem
å kom fram nu!

Ny smak

Mår lite bättre idag
Handlat böcker å det kommer bli mycket mycket intressant att läsa detta kan jag lova
Jag vara så absurt torr i halsen å hade ont så jag köpte en vatten, men krusbär och päronsmak. Å det smakar LAKRITS!
Så konsti
Alltså jag gillar lakrits men jag blev så chockad.
Lakrits krusbär.
Smask.
Nu föreläsning

dålig idé

sov efter att jag ätit frukost.
titta lite på iphone tv på värmekudde.
efter allt detta vilande kände jag mig bättre,
så jag tog en liten promenad.
dels för luften
dels för att jag ville ha nått i munnen.
nu mår jag skitdåli igen.
ska sovis i soffan igen och hoppas det blir bättre snart.

jag- en ond?

i söndags skulle jag och kärleken åka till ett köpcenter för att storhandla, köpa ett nytt skärp till honom och vi skulle kolla om man kunde dricka kaffe och få sig en bulle för jag var så hiskeligt bråki.
vi har ju en ny fin supersnabb bil så vi tog den och hör och häpna när vi körde in på parkeringen så är det just en bil som backar ut! åt rätt håll dessutom och gör plats för oss.
tjjiii tänker jag. samtidigt säger kärleken att det står en bil och väntar bakom bilen som backar ut, fast på fel sida liksom.
jahapp tänker jag. hur vet vi att den står och väntar på denna plats? jag vi väntar ju också.
alltså skiter jag i att den bilen står och väntar och tar snajsigt den plats som ny blivit ledig. jag kunde ju lika gärna ha väntat lika länge som dom. plus att de lika gärna skulle kunnat vara på väg därifrån och inte alls ville ha den plats jag tänkte jag skulle ta.
döm om min förvånig när den andra bilen ställer sig bakom oss och väntar på att jag ska gå ut ur bilen.
när jag gör det snäser den dam av modell medelålders som sitter i passagerarsätet - DU ÄR INTE LITE FRÄCK DU!
- förlåt hur menar du nu säger jag?
- DU VET MYCKET VÄL VA JAG MENAR.
jag går lite närmare och nästan tittar in i deras bil och säger, - nej nu får du förklara för jag vet inte vad du menar.
de fortsatte att gnägga om att de stod och vänta längre än mig. jag tyckte det hela hade blivit bizzar och att det var dagisfasoner och började gå därifrån fortfarande hävdandes att jag inte hajjar vad det är jag har varit fräck för. 
damens gubbe som sitter i förarsätet bara skakar på huvet som en besviken förälder. du vet som mamma eller pappa gjorde när man va liten. för att man skulle lära sig att besvikelse, det skulle man akta sig för att få folk att känna. det var mest det som provovcerade mig.
att de tyckte att de skulle läxa upp mig.
att de skulle visa att de var BESVIKNA på mig. som om jag vore ett barn.
det hade de absolut inte gjort till min far.
eller om kärleken hade gjort samma sak.
jag skulle precis avluta en mening om hur jag fortafarnde inte förstod vad e pratade om och att är det något som är fräckt så är det väl att anklaga folk för att vara fräck och sen inte förklara varför.
jag blir så trött på att jag 27 ÅRIG KVINNA ska bli behandlad som ett jävla barn.
visst det var inte så snällt gjort att ta någons plats. men jag gjorde det inte medvetet.
det var söndagseftermiddag.
på ett köpcenter.
det var inte mitt i stan vid rusning.
eller utanför en akutmottagning eller på ett sjukhus överhuvudtaget.
det var inte heller en parkeringsplats mitt framför ingången eller en ruta för personer med funktionsnedsättning.
jag råkade ta någon plats. inte någons kaffe. eller lever för transplantation.
jag ber om lite perspektiv här kära skäll tant och gubbe.
lite perspektiv på vad man bör eller kan eller har skäll att bli arg över.
kärleken tyckte jag hade gjort fel.
pappa (som jag messade för att få lite perspektiv på saker och ting) sa att jag skulle- tell them to fuck off.

nytt motto: gör ingen skit (medvetet) och ta ingen skit.

ritual of verification

alltså.
jag är klar med min tenta och har precis lämna in den.
elektroniskt.
det har jag aldrig gjort förr.
elektroniskt alltså.
vanligtvis så brukar jag ha en liten ritual när jag lämnar in mina universitets alster.
jag kollar igen allt på morgon. ändrar lite om det behövs. säger högt för mig själv
NU ÄR DU KLAR
mailar mig själv tentan.
sen duschar jag och skuttar till tunnelbanan.
ringer någon som jag undsatt när jag skrivit och börjar känna mig lättare i hjärtat och en känsla av ahhh och fredag infinner sig så smått.
väl på uni skriver jag ut den.
MEN LÄSER DEN INTE!
tar hissen upp till 6e våningen i den blå korridoren och plitar ner namn och kurs och inlämningsdatum och
sen
sen är den inlämnad.
kanske springer man på nån antro kompis och tar en kaffe.
då, när jag åker ner i hissen är jag helt och fullkomligt lättad.
färdig och inlämnad.
det brukar ta en timme ungefär. om det inte är någe krångel med skrivarna på uni.
OBS DET BRUKAR DET ALLTID VARA.
sen åker jag in till stan och kanske handlar nå fint till mig själv eller en present till nån jag gillar.
allt detta,
går jag nu miste om eftersom jag bara skickade iväg tentan på mailen och lämna in den på mondo.
supertrist och min ritual och dess förlösande effekt
är helt borta.
jag måste intala mig om att jag är klar och att jag har lämnat in.
att jag inte ska ha ont i magen för att jag facebookar, för jag är klar och har lämnat in tentan.
suck
får städa elle någe för att ritualisera denna nya inlämningsmetod.

blodsoppa

igår när jag satt med min tenta
gjorde han som har mitt hjärta lunch och stökade i köket och banka och mixa och fixa och duka.
när han skrek-NU ÄRE MAT
vände jag mig om och såg detta.
kärlekens blodsoppa.
på röda betor och annat smask.
vi luncha på vår soffa.
så fint.
så fin
ahh

men mitt på blanka dan!

nej men se här,
här står en 69a mitt på
golvet
å mitt på
blanka dagen!

fräsch

såhär fint är det på toan på universitet.
fint för ögat
men inte så fresh.

Horisontellt snö

Idag har det alltså snöat underifrån.
Det va fint men
tungt för hjärtat

att bli lurad

kärleken säger att detta är en rått/musfälla.
kärleken säger att när flaggan är uppe är det en död råtta eller mus däri.
ljuger han?
jag kan liksom inte avgöra, för jag kan så lite om jakt.
han är ju liksom från skåne
plus
att han gjort lumpen,
så han har varit i skogen och har haft mer kontakt med jakt å djur å fällor å sånt än mig.
jag letade efter några små fot/tasspår som eventuell skulle leda in till "fällan", men jag hittade inga.
plus att det verkar vara en extremt stor och märklig
fälla.
men vad vet jag.

issörj ger mig smörj

suck vad jag längtar.
tills allt vitt sörj är borta och man kan doppa hela kroppen i isfritt vatten och
hoppas

lector

han försöker lära mig så mycket.

till exempel åt vilket håll kungen bor

och hur man dansar dans i mexiko.

fram och tillbaka

med breda ben och mycket skratt

du vet,

sånt som är viktigt i livet.

snirkligt budskap

på tunnelbanan hittade jag en lapp. en som var tejpad for everyone to see!
med supersnirklig gammelhandstil hade någon plitat ner sina tankar eller känslor,
eller något kristet budord.
även om jag inte helt såg vad det stod å därför inte heller hajja budskapet,
blev jag hjärtans varm i själen.
en liten reklamskylt för och av individen.
långt bort ifrån tunnelbanans meterhöga skyltar som i vintras skanderade bland annat teknikmagasinets reklam: "Teknikmagasinet, meningen med livet".
pust.
då tar jag hellre lite kristna eller snirkliga budskap
fasttejpade så att ingen skulle sno.

samspel

människa och djur i perfekt symbios.
på väg åt samma håll.
kom ny birdie, nu går vi.

citera mera

today i´m handing out lollypopps and asswhoppings,
and i´m fresh out of lollipopps.

min hjärna går på högvarv
varv varv

ineffektiv

jag borde skriva någon annanstans,
men jag är för ofokuserad.
jobbar på texten 10 minuter för att sedan
maila och jobba med annat i 30.
smart.
nej nu kör jag!

vardagslyx

beatrot on a wednesday
red pee on a thursday

oh life!

hjärtedag

att vakna varje morgon brevid dig
att det fortfarande luktar lite sömn och
din hud när jag kommer hem på kvällarna
att du kramar med hela kroppen
att
jag vet att det blir som vi vill
att jag vet att vi vill
att vi vill
att jag ser
det
med dig och skrattar så att hjärtat hoppar in i lungan, hostar lite och säger höörrru jag älskar dig för fan.
att maten är klar
å att man måste fila nageln i mitten för att lätta på trycket.
att du kommer nu
å att vi följer.
hela familjen. .

du är min allra finaste svaghet.  

bank bank. 
hör du det är hjärtat.

snoddas flottarkärlek

det är mängder med saker jag måste göra.
och andra som jag vill.
vissa korrelerar,
andra måste bara avklaras.
det är mängder av saker jag måste bestämma.
och andra jag bara vill känna.
vissa korrelerar,
andra måste bara.
jag måste bara
vi måste
bara.

att vara dåligt på nått

härom dagen satt jag på den dagliga turen i kollektivtrafiken och spanade ut på mina medtrafikanter.
jag älskar att kolla runt och göra som historier om dom och tänka på var de kommer ifrån just nu, var de är på väg, vem de ska träffa, hur de kommer att hälsa på varandra, vad de ska göra, hur de frisserar sitt könshår, var de står politiskt, vad för konst de har hemma, hur de känner för sina föräldrar och framtiden och allt sånt.
just som jag sitter och fantiserar en historia om en farbror som står på perrongen ser jag ett märkligt kroppsligt knyckande i mitt högerögas periferi.
jag lämnar gubben och tar mig en ordentlig titt på det där knyckandet.
det var en ung tjej. med kryckor.
å hon var så extremt dålig på att använda de där kryckorna att jag fick ont i kroppen av att titta på henne.
det fanns inge flöde i armrörelserna, de rörelserna som för kryckorna och således också resten av kroppen framåt.
det var som om hon inte kunde koordinera armarna med resten av kroppen. som att hon hoppade fram, utan att ta stöd av kryckorna.
hopp, flytta kryckan, hopp.
det hade förmodligen gått bättre utan kryckorna för hon använde dem inte.
hur kan man vara så dålig på nått man är i akut behov av?
det märkliga var att hon inte såg ut att vara ett dugg berörd över hur bedrövligt dålig hon var på att hoppa kryckor.
spelar ju knappast nån roll. för varken henne eller mig,
men jag blev inspirerad.
att vara dålig.
så jag åkte hem och började genast sjunga högt samtidigt som jag räknade huvudräkning.
bara för det gör inget om man är lite dåli.
dål dål dåli
hej!

solis

det är verkligen så mycket enklare att andas
när solen är ute.
jag har gett mitt leende till minst tre personer idag.
å jag vet inte ens om de förtjänade det.
men de fick det för att det är sol!
å igår åt jag chips på en vanlig tisdag,
aahh livet!