postkodsnyheterna

jag tände lite candles.
det råkade bli one för mycket













jag åt chokladtomte.
huve först å kroppen sen.

å stirrade ut över ägorna i ljuset av en viss stjärna.

adventsstjärnan

Spårförnedring

i torsdags morse fick jag lov att stå på tunnelbanan. det var katastrofmycket folk och kroppen pressades mot dörrarna. samma dörrar öppnas vid gullmarsplan och min förkärlek till negativa rum och mellanavstånd å att mäta dessa avstånd
tvingade mig å
ögat att titta ner mellan perrongen och vagnen
och blicken fortsatte att ramla ner
ner
mot spåret. den dära glipan mellan visade mig hela vägen ner till spåret å vad får jag se? på spåret ligger
en oöppnad kondom.
förpackad.
ett misslyckat ragg.
förnedringen att ha kvar den var tydligen förstor för den tidigare kondomägaren. brännandes i bakfickan.
plånboken
eller väskan.
spelar ingen roll var den ligger, för ägaren vet att den fortfarande ligger kvar.
oanvänd.
förpackad.
ja hajjar. jag skulle med ha kastat den.
fast kanske hade man siktat i ansiktet på den som inte ville. ligg med mig eller dra, å ska du dra så kan du
dra åt helvete.


mm grattis kära pyntarbiovän

Geni strategi

vill man sitta ner på tunnelbanan bör man använda överdrivet mycket tantparfym.
nyuppvärm sittplats garanteras.

mina grannar ligger. å de ligger ganska högt.
nästan hela tiden.
jag ska lämna en lapp.
"hej grannar, jag bor härbreve å undrar om ni har utvidgad tortyrmetodik som involverar andra moment än att bara ligga högt så att folk som inte får ligga överdrivet mycket till exempel kära grannar som bor själva tvingas lyssna. Äter ni kanske inför svältande barn också? jag vill äta mina kokosbollar utan stön och juckstonck tack.
hej då från kära grannen.
hejdå!"

kanske så.
inte?
mm nej jag tror inte det heller.

Replik du måste säga.

du kan sluta leta.
jag är här nu.

SushiPyntet

det blev slag.
mm
å så snack.
sen hel
tystnad. som ringar på vattnet var den. tystnaden.
sen pratade vi om råttor som var där dom inte borde vara. helt out of place.
å pratade vi om kroppsvätskor och var de inte borde vara.
helt out of place.
jag grät till och med. jag grät hos hon som hade pyntat så fantastiskt fint å
extensivt och lite
lite
tidigt.
helt out of place.
å ringarna blev tydligare å
mindre.
dom skrek titta på oss med hela
sin tystnad.
pilla på oss eller smek oss eller älska med oss eller busa med oss.
göra va fan som helst
skrek dom.
i sin hela tystnad

mm.

Mitt vatten, ditt vatten. Östersjön.

jag är rädd för att någon har simmat i mitt territorial vatten. tagit något som har och borde vara mitt.
helt utan att skicka in förfrågan eller visumansökan.
jag vet inte vad som är värst, att det försvunnit eller att det skedde utan att jag fick se pappersarbetet.
det hela gör mig förvirrad. ganska förvånad å
tydligen arg.
det krävdes lite reflexivt arbete för att kunna identifiera ilskan, men jag insåg,
mm jag är arg. å det värsta är att jag inte har någon egentlig rätt till
just denna pikanta känsla. rätten är kopplad till krav jag
inte heller egentligen har rätt till.
någon annan har definitivt simmat i mitt vatten,
kissat i min potta å
ätit av min ost.
jag undrar var i helvete jag har lagt det. kanske i hyllan, förmodligen i nå skåp hos dom som gjorde mig och uppfostrade mig.
mm, jag ska hitta fisken eller ubåtsspionen eller pottkissaren å jag ska
kyssa den i nacken som
tack.
tack för befrielsen.

Fundamentalism, en ism för mig

fundamentalt
känslomässigt uttråkad.

det måste

måste MÅSTE

måste, snälla

hända något snart. Innan

jag kollapsar av tråkihet.

det finns en anledning till varför fundamentalism

består av MENTAL.

jag blir mental om

inget händer.

snart.

sentimental

ge mig utsvävningar i hundratal.

vi kan ingå ett

hyresavtal. jag hyr lite av din hjärna. du får hyra lite hjärta. andrahandskontrakt i typ 3 månader.

mm va sägs?

sex drugs & rock n roll

våld

knark


sex,
elle såndära
mmvethettere
kärlek

en kort fråga bara

Jag kommer ofta på grejer jag vill veta
frågor jag vill ha svar på. Saker jag inte kan.
Det är så himla mycket jag inte kan. Frågor jag pestar mina vänner med, av ren jag måste veta hur månen ser ut från ovansidan nyfikenhet eller andra komma nära frågor.
Frågor som sätter min kunskap om dem på högsta prov. Frågor som bejakar sätt jag inte känner dem på och måste lista ut, få veta
sluta undra.
Frågor dom inte väntat sig. Jag älskar att se hur de klurar. Höra hur de resonerar och förundras över deras intelligens.
Se hur medvetandet i ögonen försvinner in i tanken, hur de hittar svaret och kommer tillbaka med det till mig och mina öron. Så jag kan stilla min nyfikenhet. Komma dem lite närmre, älska dem lite till.
Tvinga in dem i tankerum vi annars kanske lämnat outforskat och skrymslen vi kanske låtit förbli oupptäckta. Höra deras briljanta argument och följa deras banor i stundtals blind förundran över hur fantastiska dom faktiskt är.

Mm jag kommer fråga dig till du säger stopp

man av hög kvalitet

Han är min bästa kille.

Ron.

Min bästa,

bästa kille.

Mm du var helt magisk.

ignorans. en charmig dans

jag blev ignorerad idag.
av en fornstor kärleks
vän.
han tittade bort.
tydligt.
nästan demonstrativt, fast jag tror inte att han kanske menade att jag skulle se.
att han ignorerade mig.
han vände sig om. för att inte möta mig.
jag brukar nog inte bli ignorerad.
tror jag inte. inte sådär smygit demonstrativt. utan i sånna fall praktduktigt så att jag inte sett det, å ignorerandets meningen blivit uppfylld.
han ignorerade mig
å han tror att jag inte vet.
fast jag vet.
jag har inte kunnat sluta tänka på det.
jag skulle hejjat. kanske till å med kramat. då kanske jag skulle kunnat släppa det.
tänk att det finns personer som tycker så pass illa om mig.
att de ignorerar
mig
å att säga
hej.
det passiva föraktet.
på mackställe. å du tror jag inte märkte.
men detektiv daly missar inget.
inget säger jag.
daly,
detektiv daly.

m som i mod eller mat eller maktposition

En gång var jag så fruktansvärt förälskad, kanske nog kär fast det skulle jag aldrig berätta, i en man med ganska stora fötter. Du vet så där förälskad att man är så pirrig att det lägger sig ett helt motsägelsefullt lugn över en, och man är helt övertygad om att det löser sig. Man är så rädd och sårbar att bara blotta tanken på hur liten man är, är alldeles för mycket, så man glömmer helt bort att överhuvudtaget tänka på det. Därav det förbluffande, retsamma, lurande och motsägelsefulla lugnet.
Jag kunde inte tänka på något annat fastän det fanns massor av annat att tänka på, till exempel att blommorna slog ut, att Smulan var här för att stanna, att hjärtat nästan gick sönder och att skriken var så nära, nästan
nästan i örat.
Varenda gång jag ens vågade ta tanken till främre delen av hjärnan och blunda, känna det han sa och klura på om det kunde vara så, sköljde flämtande vågor av rädsla och misstro över hela mig och verkligheten
och jag suddade genast bort det, för att sen återvända igen två sekunder senare, lika rädd och lika nyfiken. Att det kunde vara så. Herregud att det kunde kännas likadant. Att han med de stora fötterna och skorna kanske kände liknande vill vara nära och lukta på huden och pilla i nacken och vila i ögonen. Att han kanske tänkte att kolla på henne, kolla hon är fantastisk, o roli och hon har så fint flygit rött sprött hår och att kroppen längtade, till det vi hållit onämnt alldeles för länge och saker som fanns att ta igen.
Ett ring å jag svimmande av förväntan och rädsla och herregud hur kan det vara så roli och bra och fint och överträffa nästan alla förväntningar och fantasier. Lugnet var förbluffande men totalt. En tydlig rot i magen och helt, helt
fel.
Jag har ganska bra fantasi, men inte hade jag en aning om att den skulle slå mot mig själv. Att hjärnan och själen målat upp en så verklighetsfrånkopplad bild som jag trodde var förankrad i verkligheten
påriktigt. Lugnet försvann och ersattes med vad i helvete vet du. Tillskrivna känslor, agerande utefter och herregud jag blir tokig av att folk gör det hela tiden. Sen blev det varmt och gick inte över fastän massa roli hände och jag försökte mitt allra bästaste.
Jag anar att det var för stort för mitt eget bästa.
Det var för stort för att ens ta sig an. Som en 12-bitars princesstårta helt själv. Men vi kunde väl ha delat. Du skulle fått rosen
jag lovar.

hej svar!

jag har en massa frågor. till dig till mig till framtiden, men just idag kretsar mina frågor kring, vilka människorna det är som skriver in och tävlar i bildtexttävlingar som går ut på att man ska hitta på en fyndig kommentar i en talbubbla. vem är det som gör detta? hur tänker man som skribent eller som person som väljer vem som vinner? det är ofta det märkligaste jag vet i gratistidningarna. herregud vad vinner man som är så obarmhärtigt skojigt att man kanske till och med betalar frimärke o kuvert för att få sin röst, eller förlåt sitt pratbubbleförslag hörd? jag gillar ord. jag gillar bilder även om det inte är suddiga. kombinationen har jag inte heller vanligtvis svårt för, men just denna form gör mig helt förvirrad. jag undrar bara hur man tänker. varför finns de? och varför, snälla varför är de aldrig roliga? vilka är de? vart komponerar man sin lilla mening och skrattar man gott för sig själv när man nöjt läser igenom resultatet 23 gånger bara för att korrläsa stavningen och överväldigas man av sin egen genialitet? skryter man sen vid publikation och visar man stolt upp för vänner kärlek och familj att, kolla gänget, kolla det är jag som skrivit i bubblan. jag måste tro att en dag kommer svaren på alla mina frågor och fram tills dess kommer jag dagligen att aningens elitistiskt skaka på huvudet och fortsätta fantisera om vindjackor fructisfrisyr eurodisko och pratbubblehumor.

mm du är det sämst agenten någonsin

rum=väggar+golv ?

det är tydligt att rum fyllas med allt möjligt. fina roliga möbler. med ljus och ljud och kanske lukt. jag bodde förut i världens finaste lägenhet, med de allra finaste rummen i.

proppfylld med förväntningar. med framtid och önskningar. smackboomfylld till bredden att man nästan kunde ta i det, lukta på det och smöra det på mackan. det svåraste var att packa ner det där. lägga det i kartonglådor, sprida ut det och låtsas som om rummet var kalt. att det bara var rum med väggar och finaste golven och sälja den till överpris.

rum är ibland fyllda med tystand. fylld med din egen tystnad och man mår som en farmor i en gungstol, men

fylld med någon annans tystnad och overheaden ligger litelite snett. man kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men nått är irriterande fel.

rum och innehåll. kontext och innehåll. form och innehåll. jag vill fylla rum, vill se skillnaden

och

känna dina fyllda rum.

mm komigenkompis, låt mig fylla ditt rum.

(schh det är inte färdigklurat. rummen kommer mera)

Coca Cola generationen

Jag har vid ett otal tillfällen hört folk uttala sig om att 80 talister inte bryr sig om nånting. Att vi är en generation navelpillare som blivit förslappade av all läsk och disneydags vi konsumerade som barn. Att det enda vi vill göra är att resa runt världen med dreadskorvar i håret och knulla utan kondom. Jag tar illa upp varje gång. Vi är den generation som påriktigt har världen för våra fötter. För oss är allt möjligt. Det är pårikigt vi mot världen. Den första generationen som möts med ALLA möjligheter och tydligen kan det ha en viss förlamande effekt. Vi är en kreativ generation som inte vill tillbringa majoriteten av vårt arbetsliv med något vi föraktar. Vi måste förhållas oss till en arbetsmarknad som är under förvandling där fast anställning kan ses som forntida alternativt dinosaurietids fenomen. En omvandling till mer och mer frekvent projektanställning är väl knappast något ett gäng navelpillare klarar lika galant som vi, och dessutom UTAN ATT KLAGA. Den högst förnedrande synen på vår generation tror jag är kopplat till hur synen på kreativt eller konstnärligt arbete överlag alltid stått i dålig dager, ansetts vara onödigt nagelbitande om flummande icke-verkligheter och det gör mig så fenomenalt

förbannad.

Tur att det är helt fel.

turiruran
Helt galen.